Inledde denna månad med att springa årets första intervaller på bana. Också första intervallerna på bana på nästan ett år och har sprungit väldigt lite fart överlag senaste året. Har som bekant mest blivit uppförsintervaller seanste året. Planen idag var tröskel och att vara försiktigt. Spelar ingen roll hur jag hade sprungit, kommer vara kännbart ändå i benen imorgon. Hade en ursprungsplan på minst fem tröskelintervaller över en kilometer och att kunna hålla åtminstone 3:45 min/km. Blev sex intervaller. Lyckades med detta ganska väl och kunde hålla jämna intervaller de fyra första och lite snabbare de sista två men alla i stabil tröskel. Vilan bestod i gåvila mellan och eftersom jag försökte starta varje hel minut så blev vilan på mellan 1:15-1:20 minuter. I siffror såg det ut såhär:

• 3:43 min – 157 (82%) snittpuls
• 3:42 min – 159 (83%) snittpuls
• 3:42 min – 161 (84%) snittpuls
• 3:43 min – 162 (84%) snittpuls
• 3:40 min – 163 (85%) snittpuls
• 3:38 min – 165 (86%) snittpuls

Ändå kul att springa bana och skönt med en bana som ligger precis där man bor. Var hyggligt varm, cirka 17 grader och ganska behaglig temperatur att springa i denna tidiga kväll.

Tillbaka i Sverige igen, ironiskt nog lika varmt idag i Östersund som igår och i förgår i Alicante. Man kan säga att jag tog med mig värmen därifrån. Åkte hursomhelst en dryg timme och 16 kilometer på skidstadion, de hade inte dragit om men var ganska fint ändå. Lite tunt här och var men mycket snö kvar i övrigt. Läste nu ikväll att de skulle sluta dra om nu men tro ändå jag kan hinna med något pass till faktiskt. Hade brutal träningsvärk sen loppet i söndags men kroppen var överlag pigg och det kändes lätt att åka. 127 (65%) hade jag i snittpuls och höll mig i den fria stilen. Funkade helt okej att åka trots min skadade hand, hade förvisso handskar vilket var lite varmt.

Hemma i Sverige igen, hemresan gick klart smidigare än när jag åkte ner till Spanien. Lyckades flyga 40 minuter snabbare från Alicante till Stockholm än beräknat, hur är det ens möjligt? Nåväl, ska försöka summera vistelsen i Spanien så gott det går. Kan väl säga att jag inte begriper mig helt på hur de räkna in deras olika klassificeringar. Nu verkar det som de slagit ihop min klass med Spanska mästerskapet, vilket jag trodde från början och vilket som är logiskt. Ganska mycket annat som jag inte begriper mig på hur det hela har funkat. Trodde igår att jag hade 54:e bästa tiden uppför igår men ser nu hade jag hade 55:e bästa tiden. Det jag tror jag vet är att jag blev bästa icke spanjor (dryg minuten förre en britt) och fick även se mig slagen av en junior. Tjejdäng slapp jag i alla fall.

Resultat

Starten av Kilometro Vertical del Puig Campana som loppet hette på spanska tror jag. Det gick hursomhelst från byn eller samhället Finestrat och skulle gå i mål på toppen av Puig Campana. Starten var tidigt och vädret var bra för vara en från Skandinavien i april, cirka 14 grader och fuktigt. Detta väder höll i sig hela dagen faktiskt men regnade efter min målgång. Upplägget var att man startade i smågrupper på 20 personer från Finestrat och sprang 1,35 kilometer och 115 höjdmeter uppför, där var sen själva starten och man startade individuellt med 15 sekunders mellan varje deltagare. Detta blev en perfekt och lagom uppvärmning för mig men kan tänka mig att vissa fick kämpa ganska rejält för hinna upp till sin starttid, åtminstone motionärerna.

Min startgrupp utgick kl:8:10, medan min start sen var kl:8:33. Det var jag och en vid namn BARRADAS VIEIRA , JOSÉ ANTÓNIO som tassade upp tillsammans till starten, lagom uppvärmningsfart. Låt kalla honom José framöver, för han och jag skulle träffas på sedan under loppets gång. Banan vi skulle tas oss var lite löpvänlig till en början och även avslutningen av loppet. Däremellan var det brutalt lutning.

Hade en tydlig plan för mig, hålla tröskel tills det började stiga allt mer. Det gick att följa den planen, gick dessutom ganska bra att tassa på med löpsteg. 4:30 minuter tog det att ta de första 100 höjdmeterna. Dock så var jag cirka 40 sekunder långsammare än de allra snabbaste för dagen. Tjejerna hade startat först och det var en blandning av nivån på de herrar jag sprang med i min startgrupp. Sprang bland annat om en britt efter en minuts löpning, då hade jag startat en minuter efter honom.

Efter 200 höjdmeter tagna så såg jag min vän José i gul tröja, cirka 30 sekunder förre mig kanske. Det var redan här en tät dimma så såg honom inte hela tiden men både han och jag gick om många och det blev rejält många kraftansträngningar att ta sig förbi alla. Förstod det som att det var någon slags ”ur spår regel” som gällde och oftast gick det bra att passera, ibland inte. När jag väl kom ikapp han där José så var han inte direkt villig att släppa förbi mig. Jag tror jag kom ikapp honom efter cirka 500 höjdmeter. Då hade vi tagit cirka 1/3 del av den långa ihållande och riktigt branta passagen på banan. Vid god sikt så såg denna passage ut som Drommenskåran i Bydalen, fast brantare. Lägg då till att berghällar förblev mer lösa stenar och lös jord som man skulle försöka ta sig upp på. Helt utan hjälp av rep. En erfarenhet som jag inte haft upplevt tidigare.

Här startade vi individuellt

Jag märkte att pulsen faktiskt sjönk något när jag hade kommit ikapp José, från stabila 178-179 hade hade legat på i den branta passagen tidigare till omkring 174. Låg ganska länge i ”rygg” innan jag fick kämpa mig förbi honom. När vi talar om att ligga bakom någons rygg så är det snarare att man ligger efter skor, då huvudet i det här fallet mitt ligger bara några decimeter bakom hans skor. Då kanske man kan få en liten inblick hur brant det var under långa stunder av det här loppet. Jag hade annars en positiv utveckling där jag passerade på bara 3,5 minuter mellan 500-600 höjdmarkeringen. Förstod att jag kanske skulle klara sub 42 om jag avslutade bra. Förstod också att vinnaren skulle vinna på en bit under 40 minuter.

När jag väl kom förbi så fick jag genast en liten lucka ner till José. Började dock få lite kramp (ovana muskler i denna belastning) och svårt att se i glasögonen samt att dimman var riktigt tät. Jag gick hela tiden med blicken på framförvarande. Men när jag sen inte såg någon i mitt synhåll uppåt så började jag bli osäker om jag var rätt. Var bra markerat men otroligt svårt att se mer än tio meter fram. Förstod att jag var fel men hade fått några efter mig ändå, bland annat José. Gjorde misstaget att gå höger och efter klättrat sådär 30 höjdmeter så insåg jag att jag inte kom längre och sa till de övriga att det var fel håll. Vände och fick klättra ner igen och skar då upp höger handen. Såg inte först hur illa det var men såg sen att det blödde rejält.

Luften gick ur, trodde direkt att jag hade tappat fem minuter men det var säkert 3-4 minuter som jag gav bort där. Tog mig sen om ett gäng tillsammans med José innan det flackade ut något och man kunde springa igen. Försökte gå om men han svarade och sprang ifrån mig istället. Hade bara som mål att ta mig i mål, kändes inget bra i handen och var livrädd att komma fel igen, speciellt då jag visste att vi sprang på en sluttning. Tog det försiktigt och ville hålla mig på benen och inte skada mig mer än vad jag redan hade gjort. Märkte att José hade sprungit lite fel och var precis framför mig igen men i slutändan var jag 16 sekunder efter honom i mål men 29 sekunder förre totalt då jag startade 45 sekunder förre honom.

Fick direkt hjälp att tvätta av såret efter målgång. Läkaren som sen också var där hade dock ingen rengöring utan bara tittade till såret och sa att det inte var djupt, däremot långt, cirka sex centimeter långt jack från tummen ner till handleden. Träffade på en brittiska på toppen och hon och sen även några andra följdes ner tillsammans i den täta dimman innan vi allteftersom skingrades andra halvan tillbaka som var mer lättvänlig att springa. Hållet vi sprang tillbaka var 8,5 kilometer och gick inte alls där vi kom upp i från. Av säkerhetsskäl, vilket var bra. Lyckades också springa förbi ett gäng äldre norskor som var på vandring. Är förövrigt väldigt populärt ställe att vandra i. Sen tillbaka i Finsterat så fick jag hjälp att tvätta rent såret i handen och sen var det hela över.

Siffror från min klocka:

• 47:48 min
• 3,44 km
• 176 (91%) snittpuls
• 181 (94%) maxpuls
• 1028 höjdmeter
• 298 Stifa

Märkte att de olika klockorna fick olika data, ganska stor skillnad faktiskt men såhär sa min klocka i alla fall. Hade och kunde ha en jämn hög puls och väldigt nöjd hur jag la upp loppet. Från där jag kom fel och in i mål tappade jag drygt halva tiden som jag var efter vinnaren. Bara avslutningen där som var mer löpvänligt igen tappade jag två minuter på vad jag sprang 6,5 minuter den sträckan. De snabbaste cirka två minuter snabbare än mig där. Sista 400 höjdmeterna tappade jag ganska prick sex minuter på vinnaren, var 9,5 minuter efter vinnaren totalt. Så det säger en hel del om min avslutning. Överlag så tappade jag minst i den brantaste delen i mitten av banan, visade att syreupptaget är bra även om jag i förhållandevis sätt är ganska mycket tyngre än de flesta av mina konkurrenter.

Är förstås besviken över att det gick som det gick, men kul att testa på. Hade jag inte gjort misstaget som gjorde att jag hamnade fel och tappade mycket tid så hade det blivit en bra insats. Hade också hoppas på att göra så pass bra i från mig att jag ev. kunde få springa EM eller VM senare i år, därutav jag sprang detta lopp såhär pass tidigt under säsongen. Sen behöver man helst vissa resultat på hög höjd med. Nu sumpande jag dessa chanser även om man tidigare som svensk ha kunnat vara rejält långt efter rent procentuellt för ibland kunnat bli uttagen och deltagit. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till, är kostsamt att åka iväg såhär och försöka finansiera själv för kunna åka och sen också försöka prestera.

Blir hursomhelst att komma hem och ta några lugna dagar för göra en plan framöver. Tanken är att springa Hällrace om fyra veckor.Vill också passa på att tacka för all stöd och support hemifrån. Ingen nämnd, ingen glömd.

Fick en tröja, i övrigt billig startavgift utefter vad man fick, förutom att springa själva loppet fick man denna tröja och även mat efteråt. Detta för endast 25 Euro

5:a kan låta bra men eftersom det var spanska mästerskapen samtidigt så tror jag hade 53:e bästa tiden upp, samtliga män. Hade jag inte hamnat utanför banan hade jag kanske blivit topp 20 åtminstone, det hade jag trots allt kunnat acceptera.

Det var ett bra lopp tills jag och några andra hamnade utanför banan, svårt att veta hur mycket man tappade där men luften gick ur och jag skadade också handen ganska illa.Den är dock undersökt och inget allvarligt mer än att jag skar upp lindrigt cirka sex centimeter i handen.

Ska försöka analysera loppet och skriva en racerapport imorgon när jag är på resande fot hem.Är mest less och besviken nu.

Infinner mig i sydöstra Spanien ganska nära Alicante där jag ska ut på äventyr imorgon då årets tredje deltävling i VK Open Championship ska avgöras.

Uppladdningen har varit allt annat än bra. Senaste dygnets resande gick knappast bra. Elfel i Gävle och 4,5 timmar försenat tåg gjorde att jag missade flyget med cirka en timme på Arlanda. Natt på hotell och sen uppstigning kl:4 för hinna med ett annat flyg kl:6. Lyckligtvis fanns det plats på det planet. Väl på Alicante flygplats så strulade det till sig med att få ut hyrbilen, var logistik utan dess like att hamna rätt i slutändan.

Väl vid berget där man ska tävla i imorgon så började jag bestiga det när jag precis anlände. 22 grader och en stressad kropp gjorde att pulsen skenade med en gång.
Även om känslan ändå var ganska skaplig. Upp till toppen så togs nästan 1100 höjdmeter och kom endast 3,6 kilometer. Lite löpning i början och på slutet, annars bara gång och ibland på alla fyra.

Nerför så valde jag där man ska springa nerför imorgon efter tävlingen. Den var inte så enkel den vägen heller men var klar efter drygt två timmar och tio kilometer. Även nerför var pulsen hög även om värmen inte var lika påtaglig längre. Däremot var det kallt på toppen.Tror jag drabbades av vätskebrist och därutav utfallet. Ändå glad jag testade hela banan, både upp och ner.

Har hämtat nummerlappen och ska äta nu. Varit strul både med trafiken och parkering
samt hitta till boendet som inte är någon höjdare direkt. Knapphändig engelska pratar dem också, men fick ut min nummerlapp och allt verka vara frid och fröjd Inför imorgon.

Jag startar kl:8:33, någon form av individuell start. Oklart om det går att följa men kanske på arrangörssidan. Har inga större förväntningar men ändå kul att testa ännu brutalare bana. Formen är egentligen god men hade ju inte varit fel att kört några pass i brantare stigning än löpbandet. Få se det som en nyttig och värdefull erfarenhet.

Kör i princip endast intervaller på morgonen om jag är på resande fot. Dock inte idag. Det blev ett tidigt morgonpass på löpbandet och det stod intervaller på schemat. Detta innan frukost vilket alltid är en utmaning men det gick bra. Upplägget var enkelt, tröskel + två block + tröskel. Allt på maxlutningen 11,7%. Mer i detalj så såg det ut såhär:

• 5 min @ 10,2 km/h – 156 (81%) snittpuls
• 10x ”40/20” @ 12,5 km/h – 160 (83%) snittpuls
• 10x ”40/20 @ 12,6 km/h – 167 (87%) snittpuls
• 5 min @ 10,2 km/h – 166 (87%) snittpuls

Har bara kört ”40/20” intervaller en gång på löpbandet som jag har hemma. Den gången hade jag hastigheten 12,2 km/h, idag klart snabbare. Första blocket där jag hade 12,5 km/h kändes lätt, skillnaden sen på andra blocket där jag endast ökade med 0,1 km/h var närmast enorm men ändå kontrollerat. Tröskeln som sen avslutades hade jag hög puls men känslan var att jag låg på rätt nivå, d.v.s. tröskelnivå även om pulsen sa lite annat. Överlag ändå lite över förväntan att kunna köra på såhär innan frukost.

Imorgon far jag ner till Spanien.

Skönt att röra på sig lite efter en heldag sittande på Regionfullmäktige. Det blev ett pass hemma på löpbandet, tävling i Spanien på söndag så stabilt och kontrollerat idag. Efter fem minuter uppvärmning så körde jag först en tröskel och sen två block 5x”90/30″ intervaller med 2,5 minuter vila emellan på lutning 11,7%. I siffror såg det ut såhär:

• 5 min tröskel @ 10,2 km/h – 157 (82%) snittpuls
• 1×5 ”90/30” @ 11,6 km/h – 159 (83%) snittpuls
• 1x ”90/30” @ 11,7 km/h – 167 (87%) snittpuls

179 (93%) hade jag i maxpuls idag. Var kontrollerat men helt klart skillnad mellan blocken. Gick även på lite snabbare än sist då jag körde samma pass (1:a april). Det som inte kändes bra idag var att jag kände mig stel i vaderna, kanske druckit för dåligt idag men annars så orkade jag egentligen utan större problem att genomföra passet. Valde att varva ner tio minuter istället som jag brukar, nämligen fem minuter.

Återigen ett skejtpass och denna gång tillbaka på Östersunds skidstadion. Fin förmiddag där jag körde i 1:46 timmar och kom 30,5 kilometer. Det går lätt nu även om det bli lite mjukt här och där men var i princip minusgrader under hela passet. Förhållandena är otroligt bra fortsatt och få ändå säga att det är en hel del som åker, kanske fler motionärer än elit just nu. 131 (68%) hade jag i snittpuls och plockade ungefär 600 höjdmeter.

Sådär, återigen tillbaka i hemmaborgen och mitt kära löpband. Haft lite kak- och tårtkalas idag så puls därefter men ändå en helt okej känsla. Sprang i vanlig ordning på maxlutet på 11,7%. Nästa helg tävling i Spanien och vill inte bränna formen fram till dess. Gick rejält över förra intervallpasset på löpbandet och tog lång tid att återhämta sig från det passet. Idag var det mer kontrollerat och kanske låg lite efter min annars högst ställda ambitionsnivå. Tanken var att kunna hålla 12 km/h när jag körde mina tre block ”70/20” intervaller, men riktigt så blev inte fallet. Såhär såg passet ut i siffror:

• 5 min tröskel @ 10,2 km/h – 160 (82%) snittpuls
• 5x”70/20″ @ 11,6 km/h – 163 (85%) snittpuls
• 5x”70/20″ @ 11,8 km/h – 169 (88%) snittpuls
• 5x”70/20″ @ 11,8 km/h – 171 (89%) snittpuls

Brukar kanske inte köra bara fem varv ”70/20” intervaller men gjorde det idag och lite högre insats men ändå med kontroll även om maxpulsen ändå landade på 185 (96%). Kunde ändå återhämta mig bra under den korta vilan men var skönt med blockvilan på 2,5 minuter. Sista intervallen under sista blocket körde jag på 12 km/h. Fint pass i övrigt och stabilt genomförande utan att det kändes toppen.

Lyckades pricka in ett bra tillfälle för kanske att åka vinterns allra sista längdskidpass i Brunflo, dessutom på min födelsedag. Få bli nya traditionen att försöka åka på natursnön i Brunflo när jag fyller år. Hade under några år för ett tag sen en kort tradition att springa så många kilometer som jag fyllde år. Något som bli kämpigare för varje år, både för man bli äldre men också att det i så fall ökas med en kilometer per år.

Nåväl, jag hann träna lite som sagt idag. Började redan på förmiddagen då jag körde ett rehab/bålpass hemma. På eftermiddagen så gav jag mig ut i vårsolen och sprang ner till skidspåren. Man kände sig som en idiot när man sprang igenom centrum med skidor och stavar. Dessutom två par stavar då jag inte visste om det var bäst för skejt eller att bara staka.

Det visade sig att de precis hade dragit om spåren och att jag kunde åka men kanske också förstöra spårbädden för andra till helgen, för visst sjönk man ner här och där, speciellt där solen ledig framme. I skuggan var det nära perfekt. Dessvärre gick det inte åka överallt utan nöjde mig där de hade dragit om.

Sprang sedan hem efter ett tag och när jag summerade passet så hade jag nästan passerat 19 kilometer på 1:16 timmar. 131 (68%) hade jag i snittpuls. Kändes bara lätt och härligt att åka idag. Få se om jag hinner ut någon mer gång innan snön försvinner helt, är väldigt tunt här och där nu och ven lite kala fläckar i vissa solpartier.