Offerdalspropagandan 2023. Foto: Mattias Bångman

Dags att summera ytterligare en vintersäsong på längdskidorna. Trots lite seg och sen start med längdskidor och även lite rullskidor på försäsongen så lyckades jag nästan som bäst i december månad. Då lyckades jag bli 158:a i Skandinaviska cupen över 20 kilometer skejt. Var åtta minuter drygt efter vinnaren och dryg sex minuter efter bästa svensk. Bra att vara mig och speciellt då jag startade i princip sist och fick köa mycket innan jag kunde avancera fram ca: 40-50 platser.

Hade en kort sjukdomsperiod kring jul och en bit in i januari så fick jag problem med höger foten och kunde ett tag varken åka med skejt- eller med kombipjäxor. Hade ett specialskydd som gick att använda. Har brosk som växer utåt i båda fötterna och som gör det sårbart att åka i hårda pjäxor. Däremot funkade klassiska pjäxor att åka i. Löpning i vanliga löparskor verka dock fungera smärtfritt än så länge, även om jag har sprungit väldig lite denna vintersäsong. Mindre än vanligt får jag nog säga ändå.

Kunde hursomhelst starta i SM i Skövde tillika SM- veckan. Blev 106:a på 15 kilometer skejt och knappt sex minuter efter vinnaren Björn Sandström. Hade också min mor, far och bror på plats vilket var extra skoj. Här kan man läsa hela summeringen av loppet.

Tyvärr så blev det vinterns sista skidlopp av mig, alltså redan den 1:a februari. Åkte två lokala lopp i januari med, Offerdalspropagandan och OnePartnerGroup Ski Marathon 19 kilometer. Åkte inget vidare men blev 5:a respektive 3:a i loppen.

I början av mars så började min högra ljumske spöka en aning, började som lite känningar men efter böjt mig fram på kontorsstolen en dag så började det värka en del. Blev ganska snabbt bättre med alternativ träning och gick bra att köra på ganska hårt redan efter någon veckan men halkade istället på en isfläck och efter det så har det aldrig blivit 100, även om det inte varit så dåligt heller för den delen.

Jag har gjort två titthålsoperationer där de gick igenom min högra ljumske, då jag hade hjärtproblem 2017 och 2018. Efter operationerna så har man blivit lite försvagat däromkring man gjorde och gick in och opererade mig. Med en överbelastningsskada i den delen, gör det svårare att läka och muskeln läker på ett annat sätt än normalt som jag har förstått det som. Detta har gjort att jag fick släppa iden om att åka SM- femmilen och även Trilleturen som genomförs kommande helg. Skadan har också gjort att det inte blev några pass på skaren eller på fjällen vilket är otroligt synd och en av anledningarna varför man bor och vill bor kvar här.

Så säsongen summeras med att jag endast åkte fyra lopp, men också ett sprintrace med skiduniversitet i februari. Man kan säga att det var det sista loppet jag gjorde denna vintersäsong. Få blicka framåt, hitta någon bra metod så jag både kan bli bättre och kan köra fler tävlingar till kommande vintersäsong.

SM i Skövde.

SM i Skövde.

Har tillbringat hela helgen i Edsåsdalen utanför Åre. Lyckades vinna ett utlottningspris från förra årets upplaga av Trilleturen, ett lopp jag dessvärre inte kör p.g.a. muskelskadan jag har. Vi hade bra väder och gick därför fint att tillbringa den mesta tiden utomhus, även om det blev riktigt lite skidåkning för min smak. Inte ens en tur till fjälls känns inget vidare men så är det. Dessutom var det inte pistat alls på längdskidspåren trots det kostar 120 kronor per dag att åka.

Den längdskidrundan som blev av blev ”Flacken” på 5,5 kilometer med Therese, var en del bäckar och kala fläckar här och där så inte bästa rundan direkt. Det blev en hel del badande på boendet där vi bodde, passa bra för både stora och små. Två pass på gymmet blev det också, ett styrkepass och ett pass på 30 minuter på spinningcykel.

Såhär års så är det nästan en garanti att det är bra prepat trots det nu är 20:e april. Gott med snö för det mesta på konstsnön på Östersunds skidstadion. Körde i en dryck timme, lite löst men bra annars. Gick utan större problem att skejta även om det gick lite långsamt. Fick även massage en timme efteråt så hoppas kroppen kan repa sig.

Firade min 32- årsdag genom att springa årets första intervaller utomhus tillika årets första banintervaller. Dessutom shortspremiär. Typ sist av alla skidåkare att springa 6×1000 meter men nu är det gjort. Hade nya Hoka Carbon och en ny tröja med en storlek för liten så varningsklockorna att man är på väg in i en ålderskris möjligen. Sprang hursomhelst i tröskelintensitet, var inga problem att driva puls idag. Jag låg på mellan 164 (86%) – 169 (88%) i snittpuls och tiderna landade på mellan 3:40-3:44 min/km. Inte snabbt men så är det såhär års. Hade både mor och dotter på plats som hejade i vårsolen.

Blev ett lunchpass idag och endast lugnare styrka. Skippade överkroppsstyrkan helt idag då armbågen gör ont. Blev magen och rehab för ljumsken, kul träningsliv förnärvarande men fyller trots allt snart 32 så stormar mot H35, gubbvad, och däremellan. Fick åtminstone jobba en del ute på eftermiddagen som skidinstruktör så fick fina vårsolstimmar in på kontot i all fall.

Räknade ut att det skulle vara grymma förhållanden att staka denna morgon efter en kall natt. Jag hade rätt. Hade varit lite lurigare att skejta men spåren höll riktigt bra. Gott med snö här och där men bara fläckar fanns det också. Tyvärr fick jag ont i ena armbågen även detta stakpass så blev bara en dryg timmes stakning plus löpning till och från. 131 (68%) hade jag i snittpuls idag.

Var utlovat mulet och trist väder idag men det var sol i princip hela dagen. Detta påverkade spårkvaliten en hel del redan tidigt på dagen. Jag körde skejt med Lova i vagnen. Var riktigt trögt men annars fina förhållanden. Lyckades stämma upp 13,2 km/h som högsta hastighet på dagens runda. 12,8 km på 1,5 timmar säger kanske en hel del. 124 (64%) hade jag i snittpuls.

Bra träningsfredag idag. Passade på att mjölka ur det sista av spåren i Brunflo, fick skarva på ett ställe där det saknades snö men i övrigt så är det en del snö och med nattkallt i en vecka nu så går det åtminstone staka, kanske även skejta. Idag så stakade jag, hade bara varit lite kallare i natt så hade det varit perfekt. Nu sjönk man ner rejält här och där och fick efter en stund ont i ena armbågen. Har snart ingen kroppsdel som känns hundra.

Såg ingen annan förutom en som försökte gå samma slinga som skidspåren, såg jobbigt och svårt ut, kanske för att det är skidspår? Bara en teori. Till min stora glädje så såg jag några timmar efter passet att de dragit om spåren, förmodligen årets sista. Kul ändå, är faktiskt till stor del bra med snö och förhållandena blir bra om det dras om.

Jag var ute i 1:20 timmar, varav två kilometer var löpning till och från skidspåren, resten var 15 kilometer stakning. Snittpulsen landade på 121 (63%). På eftermiddagen hann jag med ett kort styrkepass, körde en del rehab för ljumsken med utfallssteg utan belastning (extra vikter) och med gummiband. Den lever annars sitt egna liv, ibland känns det riktigt bra, framförallt när jag rör mig men för mycket stillasittande så får jag ont och blir stel. Hoppas lite rehab och lätt styrka ska hjälpa. Annars så körde jag dessa övningar:

• 3×8 25 kg enarmsrodd med hantel
• 3×45 dips
• 3×10 fällkniven
• 3×8 @ 17,5 kg axelpress med hantel

Dags att börja väcka löpbenen lite. Har sprungit lite senaste tiden, framförallt p.g.a. dålig ljumske och att man vill mjölka ur skidåkningen så mycket man kan. Än går det att åka på natursnö, även i Brunflo men med regn tidvis och blåst så var inomhusträning ett bra alternativ på lunchen mellan mötena.

Jag sprang 10×3 minuter med en minuts vila mellan intervallerna, allt kontrollerat tröskelintensitet. Av förklarliga skäl så var jag lite mer på defensiven och sprang alla på 10 km/h istället för 10,2 km/h som jag annars bruka springa på när det kommer till tröskelintensitet på mitt löpband. Också när det kommer till lutningen 11,7% som jag sprang på idag och som är maxlutning. Hade en snittpuls på mellan 147 (76%) till 163 (85%), alltså lägst på första och högst på sista. Klarade mig i princip precis att hålla tröskel, även på slutet.

Var lite stel i ljumsken i början men blev allt bättre ju mer jag sprang, men samtidigt mer trött i benen trots det inte var så tufft intervallpass. Ovan helt enkelt.

Annars kan jag avslöja att jag har ett samarbete med en reklamfirma där nu en sajt har valt att publicera en artikel och länkat till min hemsida.

Inte ofta den här vintern jag har åkt tillsammans med ”likasinnade” såsom jag ofta gjorde när jag bodde i Östersund och när man inte hade barn. Sällskap med andra skidåkare är inget som jag har gjort så många gånger alls sen vi flyttade till Brunflo men har på senaste tiden saknat det där med att åka runt med andra en förmiddag. Idag var en sådan dag.

Jag åkte först i tio minuter men sen mötte Carl Olander, Konrad Myhr och bulgaren Simon Deyanov. Efter en timmes åkning anslöt även Fredrik Andersson, Sveriges kändaste lillebror. Vi åkte till Spikbodarna och idag var det flera plusgrader men slapp regnet, dock en del blåst. Det var nydraget så det var ändå ganska fint och en hel del natursnö kvar, även om det var lite kala fläckar här och där.

Kroppen var trött och seg från start med låg puls till följd. Kändes sen bättre och bättre men sen på slutet när vi kom tillbaks till konstsnön så kändes det rejält slitsamt. Kanske inte så konstigt då jag inte stakat över två timmar ens på hela vintern. 29 kilometer blev det och jag hade 134 (69%) i snittpuls och höll på i 2:03 timmar effektiv tid.