Sitter och stirra ut på Arlanda från terminal 2. Man har väl sätt roligare saker i mitt liv.

Håller på att ta mig hemåt till barmarken och stormiga Skåne igen. Men passade på att köra ett fint lugnt distanspass i Ormberget utanför Luleå tidigare idag. Det var soligt och omkring fem lagom härliga minusgrader. Jag på mina skintec och min bror på mina pulvervallade carbonskateskidor från gårdagens lopp. Det var en klar skillnad på glidet förstås men vi hängde ihop drygt halva passet. Vi planerade att åka alla åtta slingorna som var mellan 10 till 1,7 kilometer långa. Tyvärr såg och läste min bror tokigt och körde fel likt lillebror gör ibland.  Jag nötte sen på i min ensamhet och efter alla slingor hade plöjts igenom körde jag blå slinga på 3,4 kilometer igen innan jag fann en trött och vinglig storebror. Vi avslutade med att köra den kortaste slingan tillsammans så jag fick ihop exakt fem fina snömil som jag kan logga in på skidbanken. Terrängen var väldigt lik terrängen på ett Vasalopp, så mycket stakning blev det trots jag åkte på skintec. Åkningen kändes riktigt bra idag och det brukar det göra efter en hel vecka på snö. Nu hinner jag väl glömma bort allt igen. Trots jag jag åkte på skintec hade jag lika hög snittfart som jag hade under det senaste Vasaloppet, fast jag åkte i vanlig lugn A1. Föret var annars riktigt fint burkföre. Efter två timmar började energin ta slut och jag intog en energibar och fick på nytt energi och kraft att fortsätta sista timmen.

Data från dagens pass:

• Tid: 3:04:51 h
• Distans: 50,07 km
• Snittfart: 16,3 km/h
• Snittpuls: 139 (72 %)
• Maxpuls: 163 (85 %)
• Höjdmeter: 640 m

Slutligen, jag tror min bror blir topp fem av skåningarna i årets Vasalopp.