Fjälliv

Har ju varit i fjället ett tag nu, eller mer bestämt drygt ett dygn. Där blev det tre träningspass och en natt i tält. Började med att Johan min bror hämtade mig i Undersåker, där jag hade åkt tåg till. Var seg i kroppen men tanken var att springa en längre tur på fjället med start i Ottsjö. Sagt och gjort så startade vi där och följde slingan Salomon 27K, som bara dagar tidigare hade avgjorts. Vi besteg tre toppar/fjäll i tur och ordning var dessa Hållfjället, Grofjället och Välliste. Fjällöpning är väldigt roligt men det går långsamt och är väldigt svårt att springa. Det är inte som att springa på ett elljusspår om man nu trodde det. Dessutom var det väldigt blött efter den senaste tidens regn, mer eller mindre som att springa på myr vissa partier av slingan. Jag sprang i Salomon Sense Pro, vilket är en terrängsko för lättare typ av terräng, den har inte så grova mönster på sulan. Det gick fint ändå att springa i dessa, halkade till någon gång annars gick det fint.

Efter att vi besteg den sista toppen Välliste så sprang vi neråt från det berget. Då upptäckte jag att slingan inte gick till A-A utan A-B mer exakt Ottsjö till Trillevallen. Det var bara att springa runt berget och springa helt obanad tills vi tillslut hittade Fjällmaraton leden (43 km) och kunde följa den leden tillbaks till Ottsjö. Tog nästan 30 minuter att hitta den på tre kilometers löpning/gång, var som sagt inte den lättaste terrängen just där. Tillbaka kom vi tillslut, vi hade då varit ute i cirka 4,5 timmar men ganska precis fyra timmar effektivt. Av dessa fyra timmar kanske man gick i en kvart p.g.a. den tuffa terrängen, oftast uppför men även nerför på något ställe. Kom 34 kilometer och plockade 1275 höjdmeter. Snittpulsen landade på 125 (64 %) och inte en sekund utanför A1- zonen.

Varken jag eller Johan har sprungit så lång tid förut. Johan har sprungit på 3:18 timmar som längst förut, det var halv- Ultravasan förra året, då han blev åtta. Själv så har jag bara sprungit över tre timmar vid tre tillfällen och som längst tidigare var 3:29 timmar. Den gången sprang jag Sala Silver Maraton och väggade med halva distansen kvar. Då är man fin när man väl kommer i mål, vilket var en bedrift i sig i det tillståndet jag befann mig i under det loppet. Jag har nog aldrig mått så dåligt fysiskt- och mentalt under ett lopp som då. Annat var det med detta fyra timmas pass, balsam för själen att få springa i sådan vacker natur. Drack förövrigt vatten under passet och tre blåbär.

Väl tillbaka i Ottsjö letade vi reda på en plats att tälta på och att kunna laga mat. Bra med stormkök då. Jag har nog inte sovit i tält sen tidigt 2000- tal, så det var länge sist. Sov väldigt dåligt och det var väldigt varmt att sova. Somnade tillslut och det blev faktiskt en liten sovmorgon innan vi steg upp. Efter vi packade ihop grejerna styrde vi mot Vålådalen. Väl där var planen att springa intervaller uppför Ottfjället 1265 m.ö.h. Tanken var att springa 12×4 minuter uppför, men det blev 8×4 minuter i stället och det berodde till största delen att backen tog slut och vi kom upp på toppen efter åtta intervaller. Fick räcka så.

Var hyfsad pigg på uppvärmningen trots fyra timmars löpning en halvdag tidigare. Vi hade en kort uppvärmning, endast tio minuter så första intervallen tog jag lite lugnare än de övriga. Var svårt att få upp pulsen men det berodde nog till största delen av att det är så svårt att överhuvudtaget att springa i fjällmiljö. Trots allt så var jag klart snabbare än min bror och då har han som sagt blivit åtta i halv- Ultravasan förra året samt sprang upp på 54 minuter i tisdagens PPVertical K. Jag själv sprang ju på 48 minuter. Efter varje intervall så gick jag neråt och Johan uppför, på så viss fick jag jaga och sen dra ifrån honom uppför. Blev trött trots pulsen bara låg på omkring 150-160 (78-83 %).

Såhär såg intervallerna ut höjdmeter per intervall, snitthastighet i parantes:

72 m (11,5 km/h)
56 m (10,6 km/h)
71 m (9,4 km/h)
40 m (9,8 km/h)
69 m (8,8 km/h)
79 m (7,6 km/h)
90 m (6,6 km/h)
89 m (7,2 km/h)

Siffror som kanske inte säger så mycket men är väl mest nöjd att jag nästan plockade 100 höjdmeter på de två sista intervallerna på fyra minuters löpning, det är ju inte direkt slätt underlag heller där uppe över trädgränsen. En annan lite rolig jämförelse är när jag sprang nerför sedan. Två kilometer efter varandra med 100 fallmeter vardera så sprang jag den ena kilometern på 6:30 minuter och den andra på 4:30 minuter, trots lika många fallmeter. Skillnaden var terrängen, där jag höll 4:30 min/km mer eller mindre gick på en grusväg. Nä fjällöpning är något helt annat än vanlig löpning på asfalt eller Lidingöloppet som faktiskt benämns som ett terränglopp även det är något helt annan terräng löpning i fjällen. Fundera på att springa ytterligare något mer lopp nästa år under Axa fjällmaraton, lutar åt Salomon 27 K.

Efter passet som tog 1:45 timmar (800 höjdmeter) så åt vi lunch i Vålådalen. Det var gott och man blev mätt, kanske lite väl mätt för efter måltiden mådde jag inget vidare alls. Ont i magen och allmänt illamående, tog en längre vila och det kändes allt bättre allt eftersom. Byte om till rullskidåkning och snurrade några varv med Johan på rullskidbanan som finns i Vålådalen. Skildes sedan åt och Johan skulle åka iväg och fiska. Jag själv körde 10×1 minuters intervaller med en minuts lugn åkning mellan intervallerna. Körde bara stakning och hoppades på att känna mig snabb. Snabb eller inte men det kändes helt okej, blev lite trött på slutet men hade bra frekvens men få inte med höften och kroppen riktigt i högre fart. Åkte sedan på vägen mot Underssåker med vinden i ryggen och lite mer nerför än uppför, så gav det en snitthastighet på 18 km/h på mina Swenor 4:or. Passet tog 90 minuter och plockade 325 höjdmeter.

Tyvärr fick vi inte med någon fisk från äventyret, utan det fick bli hemlagad pizza till middag på kvällen som tillbringandes i min lägenhet på Frösön. Det var gott. Inte lika gott var det i natt då jag vaknade febrig och allmänt dålig. Så det blev ingen träning denna lördag, trist. Mår bättre nu och febern är borta, räckte nästan med att gå till apoteket och shoppade loss för att skrämma skiten i kroppen ur mig. Inte riktigt men nästan, få se när det blir träning nästa gång.

Bilder: