Dock inga kenyaner men väl etiopier från Lundaloppet 2016, där jag sprang 5 kilometers loppet på 17:05 minuter. Foto: Oskar Henriksson 

Idag testade att springa Kenyansk distans, vilket innebär att du springer lugnt i början och åka sen farten succesivt. Har sprungit denna variant en gång tidigare för en massa herran år sedan, på den tiden man vägde 62 kilo och hade noll muskler på överkroppen. Dagens variant av Kenyansk distans var att börja lugnt i två kilometer i 5 min/km tempo, sen en kilometer i 4:30 min/km tempo. Sedan körde jag fyra platta kilometer vid vattnet i A2, där snittempot var mellan 3:52-3:55 min/km, de två kommande kilometerna efter det gick mer uppför och i något svårare terräng och snittempot låg på 3:55 min/km men låg i tröskeltempo, och även de kommande två kilometerna som gick svagt utför i 3:44 min/km tempo. Sedan var de två avslutande kilometerna platta och ökade även farten och sprang på 3:40- och 3:32 min/km (högsta pulsen 176 (91 %) och det var de som kändes klart jobbigare, de andra kilometerna dessförinnan kändes som ett ganska behagligt tempo.

Själva ”intervallpasset” tog 38 minuter och kom på det exakt en mil (3:48 min/km), hade en ambition att det skulle ta mellan 38-40 minuter, snittpulsen blev 162 (84 %). Dagens snittempo hade resulterat en tid på just över 1:20 timmar på halvmaradistansen, passande idag då Göteborgsvarvet avgjordes. Kul att springa lite längre på lättare terräng, dock så gick det lite på obanad terräng (ca: 300-400 meter), resten på hårdpackad grus eller asfalt. Lite inspirerad av min bror som i veckan sprang på 36:13 minuter på milen, vilket är tre sekunder från mitt familjerekord från Trelleborgsloppet för fyra år sedan. Det roliga med det loppet var nog inte själva loppet utan att jag åkte rullskidor hem, en sträcka på sju mil utan att gå ner i fartställning en enda gång trots tävlingshjul. Annars lyckades jag kamma hem ett KOM på Strava, alltid välkommet. Bra pass som tog exakt en timme och kom på det 14,26 kilometer och gav en snittpuls på 153 (79 %)

På eftermiddagen efter Tre Kronor tagit sig till final i Hockey- VM och att sätt sluttampen av Girot så gav jag mig ut på ett lugnt och fint stakpass på 3:or. Testade att åka barüber och vätskeryggsäcken the eXploror från Wilja Labs, det gick super och fick inga skav alls fick man, bra att veta det. Jag åkte rundan Frösön – Ås – Dille – Önsjön – Frösön (37,23 km). 18 grader, lite vind och vackert väder så det gick lätt och fint. 126 (65 %) i snittpuls och en snitthastigheten på 19,3 km/h blev det under de knappa två timmarna jag var ute, dessutom var det sopat på samtliga cykelvägar med, går inte klaga då.