Då är man åter i träning efter tio dagars frånvaro p.g.a. Rosfeber. Meningen var att det skulle ta mellan fem till sju dagar att bli bra, men det tog några fler dagar än så. Är i alla fall symptomfri sen två dygn tillbaka, vackert så. Dagens träning kanske knappt ska benämnas som träning. Stod och drog i den där SkiErgen som hela tiden stod och hånlog åt mig när jag drog där i 104 watt i snitt. Mer än så blev det inte. 45 minuter drog jag med en snittpuls på 112. Trots jag tog det lugnt fick jag ont i ena handen. Har aldrig kört ett distanspass på SkiErg förut, bara några få intervallpass har jag som facit på en stakmaskin.
Jag är riktigt dålig på SkiErg. Alltid de få gångerna jag kört har tiderna varit bedrövliga. Däremot är jag ”bra” att köra på 4:or, eller jag kanske var bra. Det var ju längesen man körde på 4:or, julafton senast tror jag. Jag är grym på att få ut maximal effekt på 4:or om man räkna med snittpuls, snitthastighet och höjdmeter. Är typ skapt att kunna åka på de hjulmotståndet, det gäller både distans och på intervallpass. Att jag kan vara bra på att köra på 4:or och så värdelös på att köra SkiErg har jag inget bra svar på, men det jag vet är att man inte tävlar i SkiErg eller på 4:or. Är väl bara de där medelåldersmännen som hetsa sig hej vilt på SkiErg- tider och det är typ samma personer som sen ska staka Vasaloppet som knappt kommer upp från första backen och fucka upp, med en massa köer som följd. Tro mig, jag har fastnat bakom dessa män som kolhydrat laddar till förbannelse innan loppet och som har extremt dålig mage och fart i den backen.
Nu kom man ifrån ämnet lite här igen men jag är i alla fall glad att vara i träning igen. Vi hörs, hej!