2:a Green Run

Missnöjd men trött 2:a: Foto: Oskar Henriksson

Blev inte sådär lyckat direkt att springa Green Run ikväll för min del. Totalt orkeslöst denna kväll och sämsta känslan innan start någonsin inför en tävling, då har jag ändå tävlat dagen efter Vätternrundan. Säger kanske en del hur känslan var i kroppen, blev hur som helst 2:a i loppet.

Åkte upp tidigt till tävlingsplatsen (Tomelilla GK) tillsammans med Johan som också hade bestämt sig för att springa, fast den kortare klassen. Vi började med att lira lite golf precis som vi gjorde förritiden, då vi var aktiva golfare. Avlutade med en puttävling som gamla juniormästare vi är, fast olika år förstås. Den slutade lika. Sedan byte vi om och provsprang delar av banan. Känslan för oss båda var inget vidare, kanske inte konstigt då vi har varit ute hela dagen i solen samt körde ett kortare morgonpass (mer om det senare i inlägget). Själv så hade jag ont i både vader och lår. Hade ändå druckit mycket under dagen men kände krampkänningar mest hela tiden. Förhoppningen var att vi skulle kunna springa ihop och dra ifrån de övriga. Verkligheten ville något annat.

När väl starten skulle börja så var benen som bly, hände liksom inget utan hade en fart. Den farten tog mig så småningom fram till 3:e plats innan första kilometern var avklarad. Efter cirka två kilometer kom det en brant uppförsbacke med trapper, där tog jag in på han som ledde väldigt snabbt. Uppskattningsvis 4-5 sekunder skillnad innan backen och 20-25 sekunder senare var vi ikapp. Var alltså fyra som följdes åt en bit innan han som ledde loppet tidigare drog ifrån på platten. Men när den första av de tre lite längre stigningar kom strax innan fyra kilometer, så gick det snabbt att komma ikapp den snabbe på platten. Sen drog han ifrån igen och vi blev en trio, fick hjälp av Fredrik Pedersen med farten efter ett tag. Sen gick jag om när den andra långa backen kom och gick förbi den snabbe på platten igen. Sen gick det snabbt utför när vi kom till Driverarangen innan vi vände tillbaka och tog oss uppför igen. 20 höjdmeter var den backen upp och jag pumpade på utan att gå på max. Såg det som min enda chans att vinna loppet. Fick lucka som väntat och försökte trycka på igen när det flackade ut. Var inte stum i benen men hade ingen högre fart på platten denna kväll. Fredrik kom kapp efter ett tag medan de andra var på behörigt avstånd. Tänkte på att pallen var klar, hade en ond aning om att jag skulle bli fyra idag. Hade inget extra växel att lägga i mot Fredrik, gick ner något i tempo och höjde något i de få små uppförsluten på slutet. Hände ingenting i benen. Sista motlutet innan mål gick Fredrik om och jag lyckades kontra och gick om innan det planade ut. Sen kom den långa målrakan och jag blev totalt förnedrad i spurten, hade lika lite att ge där som under hela loppet tidigare.

Har inte sätt någon resultatlista än men jag var väl kanske tre sekunder efter i mål på tiden 33:48 enligt min klocka, ändå helt okej tempo på den banan. När jag provsprang den tidigare i år så räknade jag med att springa på runt 33 minuter på nio kilometer. Nu mätte sträckan 9,26 kilometer så dagens tempo var ändå inte så långt ifrån vad jag trodde var realistiskt att springa på. Hade högt mål om att kunna hålla 3:30 min/km tempo trots tung bana, men eftersom värmen som rådde idag så var 3:35 min/km bra. Blev tillslut 3:39 min/km, så inte helt illa ändå. När jag blev 3:a på förra årets DM i Ystad höll jag något långsammare, trots bättre underlag fast lite mer kupering. Sen var Fredrik helt enkelt bättre än mig idag, hade för få backar att jobba med för egen del. Fredrik har bättre personbästa på milen och halvmaraton än mig men jag trodde ändå att jag skulle lyckas slå honom. Snacka om att jag är revanschsugen inför Ppvertikalt i Åre, där går det bara uppför. Det gillar jag även om att det kan bli det jävligaste jag någonsin kommer att göra(troligen) Hade låg puls första två kilometerna, sen var den väldigt jämn, ironiskt nog uppför också. Skilde bara 1-3 slag uppför i de tre längre backarna än vad jag hade på platten. Kändes som alltid bra uppför men som sagt på platten var känslan urusel. För att passa mig behöver det vara mer knixigt och upp och ner. Dagens bana är tuff men inte så tekniskt krävande och med långa partier med flack löpning, ibland på gräs och ibland på grusväg.

Loppet i siffror:

Tid: 33:48 min
Distans: 9,26 km
Snittpuls: 176 (92 %)
Maxpuls: 186 (96 %)
Höjdmeter: 102 m

Kul lopp annars och som jag har förstått det hela så var detta första löplopp som har gått på en golfbana i Sverige. Extra roligt var det också att den gick på min hemmabana (är fortfarande medlem där), där har man sprungit runt många gånger i sin ungdom, både innan och efter skolan ibland. Man var väl träningsinriktat redan då. Stort tack för arrangemanget och jag hoppas det kommer tillbaka nästa år, extra plus är det att en golfbana gör något mer än att bara ha golfspel på sina anläggningar. Något fler borde ta efter. Skicket på banan för förövrigt kanon. Kul också att träffa lite gamla kända anisikten som man inte hade sätt på bra länge. Precis som jag blev min bror 2:a i den kortare klassen (4 km) eller som Tobias Westman säger, först med att förlora. Ligger någonting i det.

Talande bild efter loppet. Joggade ner direkt efter denna bilden togs, lika bra att få bort all mjölksyra så fort som möjligt. Om det är någon som känner igen hunden i bakgrunden så är det Raj, han fick också hänga med på nerjoggen. Foto: Oskar Henriksson

Har inte varit lat innan dagens tävling. Var väldigt trött på morgonen när man steg upp. Kan säga att man somnade ovaggad igår, nästan som man fortfarande hade tandborsten i flabben. Då är man trött. Innan frukost stack jag och Johan iväg på ett kortare distanspass. Som vanligt när vi åker ta det tid för Johan att komma igång, fast idag var man själv seg. Första tre kilometerna mer eller mindre svagt uppför med lätt vind emot sig. Var också varmt på morgonen och med inte alltför mycket vind så var förhållandena kanon. 12:40 minuter första tre kilometerna, så det var lite segt i början, jag åkte på 4:or och Johan på mina gamla Skigo 2:or från 2012, mest kända att dessa var snabba just det året. Idag är gummit äldre och jag är tveksam om de är lika snabba idag som de var då. Det märktes tydligt i de två nerförsbackarna som man kunde gå ner i fartställning (i alla fall jag). Hade man 50 meter när man gick när i fartställning så låg man 50 meter efter när det planade ut igen, allt detta på under en halvminut. Gick allt fortare ju längre vi åkte, berodde på att vinden var i ryggen sista halvan av passet. Fick t.o.m. ligga på rulle vid ett tillfälle. Annars var det ett fint pass i lägre delen av A1, var aldrig nära att komma upp i A2 under passet, trots jag använde benen i de få backar som det ändå finns på runden som gick från Övraby och sen Toarp – Bollerup – Tosterup – Svenstorp – Övraby. 87 höjdmeter på en sträcka nära 17,5 kilometer på knappa timmen. Snitthastighet på 18 km/h och en snittpuls på 131 (68 %).

Mellan rullskidpasset och kvällens tävling har man hunnit med en hel del. Gjorde klart med ensilageskörden med att lägga plast och täcka över. Efter en sådan ansträngning hade inte vanligt folk gjort mycket mer den dagen, men det blev mer än så. Lite småpyssel på gården och en titt om kalvarna och korna, de var kvar på deras sommarbeten.

Fler bilder som Oskar tog under loppet: