Jag och Johan åkte till Vålådalen idag på förmiddagen, jag åkte på den fina rullskidbanan som finns där och Johan vandrade. Efteråt så blev det pulverkaffe och hemlagade köttbullar som återhämtning.

Rullskidpasset då? Ju det gick fint trots 14 grader och regn. Något annat än den tropiska värmen som tydligen råder i vårt avlånga land annars. Men inte i Vålådalen, fast det är väldigt vackert där ändå. Åkte sånär bara 2,2 kilometersslingan, 17 varv tror jag plus lite avstickare i lugn distansfart. En stor fördel att åka på en rullskidbana är att det är ganska snarlikt som om att åka på snö, åtminstone traditionella skidlopp. Jag utnyttjade därför svängar och krön och tryckte på för att få med mig farten, trots det bara var ett distanspass. För mig som inte har haft chansen att åka i den här typen av terräng är det viktigt att passa på när jag åker själv. Skulle jag åkt med någon annan hade man knappast gått ner i fartställning t.ex. Det regnade som sagt, i alla fall från och till, lite mer första timmen än den andra. Var väldigt tydligt att hastigheten gick ner när regnet tilltog, ungefär 15-20 sekunder per varv faktiskt. Trots vädret var det riktigt skoj att snurra runt på den bredda rullskidbanan. Även kroppen kändes pigg, och hade bra driv i åkning och kunde åka stort och fint.

Utrustning:

• Elpex team 610 3:or
• Elpex IRS Extreme 150 cm dämpade stav
• Alpina ECL 2,0 rullskidpjäxa

Siffror från passet:

• Tid: 2:02:09 h
• Distans: 40,86 km
• Snittfart: 20,1 km/h
• Snittpuls: 136 (70 %)
• Maxpuls: 160 (83 %)
• Höjdmeter: 770 m

Sedan styrde Forden oss till Åre där det lagades mat innan jag for uppåt bland slalombackarna. Vände sedan om och följde stigen till Totthummeln, en fin liten topp det på 880 meter över havet. Såg sedan en skylt till Åreskutan (1420 m.ö.h.) på väg ner och tänkte att man kanske skulle knalla upp ditt också. Det såg inte så långt ut till den toppen. Efter trädgränsen blev det allt brantare och stenigare. Sen inbillade jag mig att höjden spelade roll, fick hur som helst gå vid ett flertal gånger. Såg en skylt att det var 1,6 kilometer kvar, det var mina längsta kilometer någonsin, tog över 20 minuter. Väl uppe var det kallt, regnigt och dimmigt. Nerför tog jag ppverticalk- slingan nerför. Jag har tänkt att springa den uppför imorgon, blir nog jobbigt. Hade inte planerat att springa på den steniga terrängen med snö till knäna periodvis. Sprang i mina Salomons Sense Pro som funkar fint på stigar och dylikt. Aja, ner kom jag. Det hela tog 2:17 timmar (16,2 km) 1200 höjdmeter, detta gav ju det otroliga snittempo på 8:27 min/km. Snittpuls på 134 (69 %), ungefär som dagens rullskidpass. Skulle jag sprungit platt med liknande intensitet så skulle nog snittempot legat på omkring 4:45 min/km tempo. Säger lite om dagens kupering.

Bilder: