Fin utsikt från Hardebergabacken
Vaknade okristligt tidigt i morse, en jädra massa jordbin har invaderat mitt rum och de vill ut så fort solen ha gått upp. De surrar där i fönstret som en väckarklocka utan snooze-knapp om man nu inte släpper ut dem det vill säga, vilket jag gjorde. Man kan säga att de är (bi)populära.
Detta gjorde att jag var trött och seg när jag tillslut gick upp. Ont och stel som en gammal gubbe är man också, då såret efter vurpan på rullskidor för några dagar sen är fortsatt inte läkt ordentligt. Kan bara ligga och sova på ena sidan, annars sitter jag fast i lakandet när jag vaknar, det är inte så trevligt. Kan knappt sitta heller för det ska klippa fast sig och jävlas. Men så länge man rör sig så gör det inte ont, tur att man rör sig mycket och oftast i form av någon form av träning.
Idag var inget undantag utan det blev två rullskidpass, ett skate och ett klassiskt i det fortsatt fina och behagliga vädret. Innan jobbet körde jag ett kort pass på tävlingshjul skate. Kort och kort men jag hann med nästan 20 kilometer på ganska precis 50 minuter. Skulle kalla förmiddagspasset mer som ett teknikpass i lugn distansfart. Passet såg nämligen ut såhär: först långsamt ut ur Lund, lite balans på ett ben och sådant. Sen tryckte jag med få undantag på 5:ans växel till Dalby i den kraftiga motvinden. Det gäller att borta ner huvudet (överkroppen) djupt så det blir mindre luftmotstånd, något jag är ganska dålig på. Åker för upprätt vilket i och gör sig funkar jättebra i medvind. Känner att jag har ganska bra flytt när det går lätt, har helt klart blivit bättre på det den senaste tiden. Kan utan större ansträngning ligga en bit över 30 km/h, kul när det går fort. Tog sedan en vända upp i Hardebergabacken och sen ner till cykelvägen igen, bra att få åka lite uppför och på sämre asfalt. Bra pass där jag åkte mestadels på 5:ans växel.
I vanlig ordning blev det klubbpass på kvällen. Denna dag i Sanbybacken och teknik klassiskt på 4:or för min del. 4×1,85 kilometer i backen som har 60 höjdmeter. Dagens klädkod var väldigt olika, jag hade så lite kläder som möjligt, medan andra hade värsta vinterutrustningen (se nedan). Men det kan beror på att jag var het, för några andra fick jag inte se när intervallernas kördes. Förutom när man åkte ner och mötte dem andra förstås. Känslan var en sliten kropp men ändå kunde jag åka ganska bra. Swenor Fibreglass är inte favorit skidan när det kommer med användandet av benen, lite tung men annars en riktigt bra skida. Ungefär hälften av passet kördes med stakning med frånskjut och hälften stakning, däremellan lite diagonalåkning. Var en del lä, vilket var skönt då det blåste som bara den. Lite byigt här och där så tiderna på intervallerna var lite olika, men relativt. Hade tyvärr inte någon som pressade mig och pulsen var låg, mycket beror på att jag är sliten. Mats åkte bra, han var närmast mig. Skulle han bara träna mer som en vanlig modern svensk motionär så blir han vass. En sådan tränar väl typ sju timmar i veckan nuförtiden. Som sagt ganska låg puls men musklerna blev trötta så det var väl ändå syftet. Som många gånger förr blev man mer eller mindre avhängd på vägen hem. Härligt det!
Intervallerna i siffror:
- 6:36 min – 16,5km/h – 166(86%) snittpuls – 172(90%) maxpuls
- 6:44 min – 16,3 km/h – 168(87%) snittpuls – 173(90%) maxpuls
- 6:40 min – 16,4 km/h – 170(88%) snittpuls – 175(91%) maxpuls
- 6:46 min – 16,2 km/h – 169(88%) snittpuls – 175(91%) maxpuls
Han i mitten är jag om någon undrar, de andra två är Oskar d.ä. och Mattias. När jag bodde i Oslo kom Anders Glörsen farande i utan tröja en höstdag då det var omkring 12-13 grader, kylig kille. Eller när jag åkte DSA summer tour sprint där bl.a. Jimmie Johnsson åkte i nummerväst när det var omkring 10-12 grader och regn. Idag var det sommar strax under 20 grader. Blir väl snart höst så man få passa på vet ni.
Foto: Maria Navasa
Att jag körde med riktigt korta löpar- shorts beror på att jag vill att såret ska läka snabbare om det få mera luft, funkade faktiskt riktigt bra.
Foto: Maria Navasa