Det blev inte många minuter sömn i bussen upp till Bruksvallarna. Var dödstrött redan på kvällen men kunde inte somna detta året heller när vi skulle åka buss till skidparadiset. Lyckades somna 5:30 ungefär men väcktes strax efter då bussen bromsade in kraftigt och var nära att kollidera med renar. Lyckades somna om men väcktes kl 7:30 då vi var typ framme. Typ 1,5 timmars sömn, är ju lika mycket som spelberoende asiat sover per dygn när dem ska lira CS ( country strike) och WOW (World of Warcraft), är inte så insat i den branschen men det heter nog så.
Men den bästa energin var tydligen glädjen att få åka skidor och det gick bra än om högpuls. Få väl skylla på att det var ett tag sen sist och morgonkaffet som kickade igång mig. Jag åkte hur dom helst klassiskt på mina Skintec som gav fint fäste men dåligt glid. Bra val då det var en salig blandning olika fören beroende var man åkte. Jag och Oskar åkte ut mot Ramundberget och fick sen sällskap av Johan och Johan på skate. Vi fortsatte upp till mittåkkläppen och vidare till Bruksvallarna plus 6 km slingan. Blev 34 km på 2:40, fick ta i en del på de mer lättåkta partierna för att hänga med.
Eftermiddagspasset kördes i fristil tillsammans med Jimmy, Gustaf och Oskar, vi åkte samma runda som på förmiddagen. Fortsatt lite hög puls men åkningen kändes bättre och bättre och tillslut körde jag och Oskar tillsammans. Väl tillbaka till Bruksvallarna körde jag själv lite fartlek i backarna, kändes faktisk okej. Jag åkte i mina Salomon skate S-lab och tyckte de gick bra i det ganska snabba föret om man jämför med sist. Tyvärr fick jag skavsår återigen av pjäxorna trots jag hade förberett mig med skavsårsplåster. Detta gör att jag få väldigt ont i foten när jag åker. Kvällspasset landade på 36 km på 2:30, körde alltså ett Marcialonha med en massa tjuvskate. Träffade även på Nybro elitgänget som tyckte jag var den elitåkaren på plats. Det värmer, speciellt när Johan Olsson är här uppe och härjar.
Inatt sover jag nog bra!
Vackert, alltså miljön kanske inte hur jag åker. Foto: Oskar Henriksson
Oskar och jag på hög höjd