Var ingen stor medalj man fick idag

Idag har kroppen inte känns så speciellt bra, vilket var synd då det skulle springas 12 km terräng DM samt köra ett distanspass rullskidor i Ystad. Ystad är staden jag föddes i för nästan precis 24,5 år sedan, så det var kul att tävla på hemmaplan. Men kroppen har inte känns så här illa under hela hösten. Märkte redan på uppvärmningen att kroppen inte var pigg. Skulle bara springa på i vissa korta backar men fick stanna och återhämta mig efter varje impuls, fick knappt luft. Loppet gick i fin terräng vid Karlssons dammar som ligger norr om Ystad. Banan som vi sprang idag, gick hälften på gräs och hälften på grus. Varje varv var två kilometer långt och jag som sprang i MS- klassen skulle alltså kuta runt i sex varv.

Starten gick och fick väl ingen lysande start direkt, men i den första stigningen så bufflade jag fram som en brunstig ko och avancerade fint. I dessa sammanhang är jag större och biffigare än mina konkurrenter som gör att man har vassast armbågar, så man tar sig fram smidigt. Störst går först heter det. Heleneholms Marc L Karlsson stack iväg i den backen och jag bildade tillsammans med 7-8 andra en klunga, som jagade honom. Jag sprang taktiskt och låg bland de sista när vi hade motvind och kunde i vissa backar avancera en del. Strax innan varvning var det nerförs- löpning, detta genom tre serpentinsvängar. Måste vara en av få vägar i Skåne som har serpentiner. Jag tyckte inte farten var jättehög men orkade samtidigt inte springa fortare. Efter knappa fem kilometer var jag uppe som andra tredje man någonting, sen gick det utför……..bokstavligen. Var med i en backe för länge, för jag kunde inte hänga med inför varvning efter halva distansen.

De flesta jag sprang med skulle gå i mål efter 8 km och därför brydde jag inte så mycket att de seglade iväg. Var tungt att springa själv och ut på de två sista varven var det ingen vacker syn direkt. Utan att ha ont i kroppen eller känna värsta mjölksyran, så gick det bara inte springa som jag hade önskat. Pulsen orkade inte komma upp på slutet, det var bara hemskt sista två varven. Var som Sepp Blatter, girig att man fortsätter fast man inte borde. Kom trots allt in på en tredje plats men slagen av BG Nilesjö och Henrik Weineisen som båda blev 1:a respektive 3:a i sina klasser. Jag fick alltså stryk av IS Göta BG som tävlade i M50, han kunde ju vara pappa till mig. Han är en sub 34 min löpare på milen, så han är vass. Var tillslut minuten efter och jag tror jag tappade halva den tiden sista kilometern som gick åt helvete för min del. Kom in på tiden 44:53, helt okej ändå på den tuffa banan. 190 höjdmeter togs idag, ibland gick det lätt och ibland var det svårt att ta sig upp i backarna och jag var t.o.m. nära att gå i sista tuffa backen. Dagens bana är klart tuffare än t.ex. Lidingöloppet. Snittpulsen låg på 93 %, så man ljög ju inte direkt att man blev trött. Tror nog att jag hade sprungit på låga 44 om vi hade sprungit varvet på andra hållet, tror det var snabbare.  Aja, nästan som man kanske få en eller två rader i lokaltidningen imorgon.

Resultat

Efter prisutdelningen åkte jag iväg och åt innan jag träffade stormålaren Rickard Persson och vi gav oss ut på en rullskidtur i blåsiga förhållanden. Hade jättehög puls och var orolig över att något var fel på mig, att jag höll på att bli sjuk eller nåt. Men det är inte ovanligt att pulsen är hög efter en sådan tufft lopp jag sprang strax innan. Pulsen var jämn hela tiden, vilket inte brukar vara en indikation att man håller på att bli sjuk. Visserligen snittade vi 20 km/h första hälften, det är snabbt på 4:or men vi hade medvind hela vägen till Abbekås. Där vände vi tillbaka och fick passande nog en regnskur, lagom det när vi skulle börja kämpa i motvinden. Åkningen kändes inte så jobbigt som pulsen indikerade, men jag mådde dåligt under hela passet. Höll A1 trots allt och vi snittade 17,3 km/h trots mer regn kom på slutet och att temperaturen låg på 8-9 grader. Var så törstigt sista biten tillbaka till Ystad att jag var nära att rulla in på Drive in på McDonalds, men regnet lyckades svalka strupen något. Väl hemma fick det bli lite ångbastu för att mjuka upp kroppen en aning. Känns annars som man har blivit överkörd av Bornholmsfärjan som samtidigt gått på grund på mina vader. Men med bastu så blir man mjuk och fin.

Ställde in mitt tänkta styrkepass på kvällen, kanske inte så konstigt att man gjorde det. Blir vila imorgon, det är jag värd. Ska titta på partiledardebatten nu, tror dock inte jag skulle bli så bra politiker, då jag nämligen är dålig på att ljuga.

Inte bara jag tävlade i familjen idag, även Raj tävlade. Det gick inte så bra när han skulle valla korna idag, han blev nämligen DSQ, han bryr sig nog inte så mycket men han ser ändå lite olycklig.