Lyckades ta en stabil 2:a plats i första upplagan av Midsweden Trail Run. Ett A-B lopp med start i Pilgrimstad och mål vid Gällö skidtunnel, sånt gillas och dessutom var det varierande terräng. I stora drag så var det grusväg vi sprang i början och på slutet, cirka åtta kilometer på det underlaget. I mitten var det besvärlig terräng, halt som bara den på spänger och även ganska branta slänter här och där. Loppet mätte exakt 14 kilometer enligt min Suunto- klocka. Har ännu inte fått se en resultatlista men var cirka två minuter efter segraren och lika mycket förre 3:an.
Eftersom det är pandemi och man anser att idrottsevenemang endast få ha 50 deltagare på hela tävlingsarenan så var det en liten grupp som startade kl: 10, som också var elitklassen. Jag körde en kort uppvärmning med cirka tre minuter i högre tempo. Kände direkt att vaderna inte var med mig idag, det hände något förra helgen efter en natt då jag blev dålig. Har egentligen inte kunnat ta några löpsteg snabbare än 5 min/km tempo utan att vaderna börja värka. Haft liknade problem men aldrig fått det i så tidigt skede i löpningen, något signalfel i kroppen som jag få undersöka. Eller bara börja styrketräna igen i vanlig mängd, då bruka de flesta övriga problem i kroppen lösas. Tanken var att springa idag och hoppas det fungerade någorlunda så man kunde prestera på en någorlunda nivå för att vara mig.
När väl starten gick så tog jag och Hector Heines starten, följades åt en kort stund innan han rann iväg, vilket var väntat. Han blev 3:a i Sundsvalls Trail där jag sprang bra men ändå var 14 minuter efter. Det loppet var 21 kilometer långt. Kort därpå så bildades en trio, jag Billy Lindman och Viktor Henriksson. Jag drog och höll tröskel för ville inte gå för hårt, men vaderna värkte. Efter cirka 3,5 kilometer så började vi springa på stig, där bl.a. vi passerade några spänger som var snorhala. Jag var i övrigt nöjd med skovalet som var ett par Inov-8 X-talon 210. Terrängen passade mina vader bättre än grusvägarna vi sprang i början av loppet. Kunde driva på bra i de korta uppförsbackarna men var lite försiktigt nedför. Detta gjorde att Billy släppte lite ibland uppför men kom ikapp nedför. Vi blev en duo efter cirka 3,5 kilometer. Vi höll ihop i ungefär fyra kilometer tror jag, drog ifrån i en längre uppförsbacke och kunde hålla bra tempo men med fortsatt en stabil tröskelpuls och det kändes stabilt.
Efter åtta kilometer så kom man ut på en grusväg som var knappt en kilometer lång, där såg jag faktiskt Hector som jag uppskattningsvis var 1:20-1:30 minuter förre mig där. Bak tittade jag inte, för det hade jag bestämt mig att inte göra. Tionde kilometern gick mestadels på stig igen med en ordentlig stigning, hade där snabbare kilometer tid än Hector (enligt Strava) men klippet i vaderna var det inget vidare alls där och då längre. Bara stumt. Sista tre kilometerna gick i princip bara på grus- och skogsvägar, dessutom lite lätt utför stundtals så det gick ganska snabbt men hade ont i vaderna och var glad att jag inte behövde plåga mig mer än vad jag behövde.
Bra arrangemang av Jerry Ahrlin och övriga som fick till ett lopp. Det är väldigt värdefullt för mig att jag få tävla och efter två raka DNS så var detta behövligt för psykiskt. Nu väntar en oviss tid hur det blir med vintersäsongen men räknar med att det inte blir fler lopp i år för min del.
Siffror från loppet:
- Tid: 55:34 min
- Distans: 14,00 km
- Tempo: 3:57 min/km
- Snittpuls: 171 (88 %)
- Höjdmeter: 181 m
- Fallmeter: 173 m
På eftermiddagen var jag med i första upplagan av OJEE Open, en hobbygolftävling som arrangerades fint med kort varsel av Olle Jonsson och Eddie Edström. Det bestämdes sent igår att det skulle gå av stapeln idag. Det var som ni kan gissa ut en drös skidåkare som var med och deltog. Jag vann dessutom lagtävlingen tillsammans med Oskar Suomi- Olsson. En vinst blev det i alla fall och även tack för grymt arrangemang.
Bilder som Therese tog:
