Har nu kapat mina nya Swix Triac 2,5 stavar med en centimeter, eller dryg en centimeter för man vill ju vara på den säkra sidan, nu när FIS envisas med att ha dum regel om stavlängder i klassisk skidåkning. Går väl sådär, folk stakar och vinner ändå. Mina stavar är nu precis under 154 centimeter vilket borde vara okej för en som är 179 centimeter lång.
Dessa nedkapade stavar användes på dagens kvällspass i en decimeter nysnö. Stakade tillsammans med Zebastian och han drog ju inte en meter så man var som ett expresslok som plöjde sig igenom. Inte ens SJ skulle kunna köra med sina tåg med den mängden snö som låg på marken ikväll. Vi snurrade runt mest på 3:an som går att åka nu igen efter all snö som har kommit. Gick förstås inte fort, 10,2 km/h i snittfart på de 90 minuterna man åkte. 108 (56 %) i snittpuls hade man men det kändes tungt och segt att åka, kanske för att man knappt tog sig framåt.
På morgonen hade man dessförinnan varit och åkt lite på Östersunds Skidstadion. Även då med Zebastian som körde skidskytte idag. Själv så kändes det tungt trots pulsen låg mellan 136 (70 %) – 150 (77 %) i snitt men ändå kändes musklerna som om dem var fyllda med mjölksyra. Märkligt men det var väl en sådan dag.